Mitt år i Åre..
.. börjar vankas mot sitt slut. Endast en vecka kvar. På söndag om en vecka kommer min käre far och hämtar mig och alla mina saker och då bär det av hemåt. Det ska bli underbart. I veckan som kommer blir det mycket häng med vännerna, ta vara på sista tiden. Rida lite, ska kanske rida hos några av tjejerna som vi jobbat med på skolan, hoppas det blir av. Vore ritktigt kul att få rida några riktiga ridhästar och inte bara en slö gammal arbetshäst som knappt orkar trava ;).
Nu under ledigheten har jag varit rätt mycket med Matilda. Vi red i onsdags, och i torsdags efter vi varit på Håkans (hennes pojkvän) studentmottagning åkte vi hem till henne i Hallen. Där har vi kollat på deras high tech ladugård och bara umgåtts. Vi var en sväng i Östersund på ungdomssamling och igår morse, efter 4 timmars sömn, vart det tillbaka till skolan. Var med marta och fredde som var och besökte några på skolan, vi åt god frukost på Åre bageri och sen vaxade jag äntligen benen! På kvällen myste vi på Zebra med film och mat. En lång och bra dag!
Idag har jag sovit länge, tränat, varit med Martina och tvättat. Nu har jag skrivit en kort predikan tills imorgon om helande, och snart blir det film med Martina! Oj vad det blev det här har jag gjort bla bla bla..
Det här med vaxning. Jag önskar att håriga ben vore mode. Det skulle vara underbart. Men tyvärr verkar det itne som att det kommer bli. Inte under min livstid i alla fall. Jag verkligen hatar mina håriga ben. Ja det gör jag. tack och lov ahr den regelbundna vaxningen gjort att det blivit tunnare.
I-landsproblem.
Whatever.
Några saker som varit bra med det här året är...
jag har lärt känna mig själv, hur jag fungerar, bättre
lärt mig jobba i team, både i med och motgångar
fått jobba mycket med ungdomar
varit ledare för en tjejgrupp med ett gäng underbara tonåringar
fått njuta av fjällnaturen
lärt känna nya, härliga människor
att jag lärt mig mer om hur jag ser på tro och gud
att jag fått åka massa snowboard =)
att jag lärt mig att jag måste ha nya utmaningar i min vardag annars blir jag till slut tokig,
samtidigt är jag glad att det här året verkligen lärt mig stressa av och ta det lugnare
Borta bra men hemma bäst =) så känns det nu. Snart är jag redo för nya äventyr men just nu vill jag bara hem till storstadspulsen och våran underbara, vackra, helt fantastiska huvudstad!
Ett nytt jobb på ett grymt hotell väntar, min familj och mina vänner också.
Känner att detta blir ett återkommande tema men så är det när man verkligen ser fram emot något.
Hon är bra. riktigt bra faktiskt. Såg henne köra den här låten på Operah, vad grym hon verkar vara live.
Blev lite kär i låten eftersom hon grät när hon sjöng den. Kanske var det mest för att ett fans hade pratat med henne precis innan om att hon hade sjukdomen ms...
I alla fall, fin låt. Inte direkt något jag kanske lyssnar på annars men nej den här gillade jag.
Den där obeskrivliga känslan.
Nu under ledigheten har jag varit rätt mycket med Matilda. Vi red i onsdags, och i torsdags efter vi varit på Håkans (hennes pojkvän) studentmottagning åkte vi hem till henne i Hallen. Där har vi kollat på deras high tech ladugård och bara umgåtts. Vi var en sväng i Östersund på ungdomssamling och igår morse, efter 4 timmars sömn, vart det tillbaka till skolan. Var med marta och fredde som var och besökte några på skolan, vi åt god frukost på Åre bageri och sen vaxade jag äntligen benen! På kvällen myste vi på Zebra med film och mat. En lång och bra dag!
Idag har jag sovit länge, tränat, varit med Martina och tvättat. Nu har jag skrivit en kort predikan tills imorgon om helande, och snart blir det film med Martina! Oj vad det blev det här har jag gjort bla bla bla..
Det här med vaxning. Jag önskar att håriga ben vore mode. Det skulle vara underbart. Men tyvärr verkar det itne som att det kommer bli. Inte under min livstid i alla fall. Jag verkligen hatar mina håriga ben. Ja det gör jag. tack och lov ahr den regelbundna vaxningen gjort att det blivit tunnare.
I-landsproblem.
Whatever.
Några saker som varit bra med det här året är...
jag har lärt känna mig själv, hur jag fungerar, bättre
lärt mig jobba i team, både i med och motgångar
fått jobba mycket med ungdomar
varit ledare för en tjejgrupp med ett gäng underbara tonåringar
fått njuta av fjällnaturen
lärt känna nya, härliga människor
att jag lärt mig mer om hur jag ser på tro och gud
att jag fått åka massa snowboard =)
att jag lärt mig att jag måste ha nya utmaningar i min vardag annars blir jag till slut tokig,
samtidigt är jag glad att det här året verkligen lärt mig stressa av och ta det lugnare
Borta bra men hemma bäst =) så känns det nu. Snart är jag redo för nya äventyr men just nu vill jag bara hem till storstadspulsen och våran underbara, vackra, helt fantastiska huvudstad!
Ett nytt jobb på ett grymt hotell väntar, min familj och mina vänner också.
Känner att detta blir ett återkommande tema men så är det när man verkligen ser fram emot något.
Hon är bra. riktigt bra faktiskt. Såg henne köra den här låten på Operah, vad grym hon verkar vara live.
Blev lite kär i låten eftersom hon grät när hon sjöng den. Kanske var det mest för att ett fans hade pratat med henne precis innan om att hon hade sjukdomen ms...
I alla fall, fin låt. Inte direkt något jag kanske lyssnar på annars men nej den här gillade jag.
Den där obeskrivliga känslan.
Snart stockholmare igen
Jag är frisk! Det tog sin lilla tid men i tisdags var jag helt återställd och började med mina morgonpromenader igen. Härligt! Jag har varit grymt noga med att äta bra kan jag säga... haha. No more lökringar. Ever.
Annars rullar det på, det börjar kännas att det bara är några veckor kvar. Närmare bestämt två och en halv. Jag längtar verkligen till sommaren i Stockholm, nya jobbet på hotellet, vännerna, familjen. MEN jag försöker verkligen leva i nuet och njuta av den sista tiden här med människorna som varit en stor del av mitt liv, ja lite som min familj, under snart 10 månaders tid. Det går bra och jag trivs fint. Vi har andakter (man ber och sjunger lovsånger, läser lite ur bibeln) på kvällarna, jag rider Kajsa (den där galna hästen jag pratade om förut) en del och det går bättre för varje gång. Hon är rätt tråkig att rida men det är mysigt ändå. Det absolut bästa är att jag får ta med mig vänner som kan rida lite, det är riktigt kul att se vissa personer till häst kan jag säga.. haha.
På söndag ska vi lifta till Trondheim, favorit i repris. Det är ju 17e Maj då och det ska bli kul att se hur de galna norrmännen firar denna dag..
En bild från när jag spelade Madde i Duvedsprojektet, och en bild från när vi var på tur för några veckor sen, när vi 'klättrade' uppför ett fjäll med brädor och skidor på ryggen och sen åkte ner.
Kommer sakna alla, var och en på sitt vis. Tänk att man skaffat sig nya vänner för livet.
Jag är till vänster om hon med blått, Emma, med luva på mig
Annars rullar det på, det börjar kännas att det bara är några veckor kvar. Närmare bestämt två och en halv. Jag längtar verkligen till sommaren i Stockholm, nya jobbet på hotellet, vännerna, familjen. MEN jag försöker verkligen leva i nuet och njuta av den sista tiden här med människorna som varit en stor del av mitt liv, ja lite som min familj, under snart 10 månaders tid. Det går bra och jag trivs fint. Vi har andakter (man ber och sjunger lovsånger, läser lite ur bibeln) på kvällarna, jag rider Kajsa (den där galna hästen jag pratade om förut) en del och det går bättre för varje gång. Hon är rätt tråkig att rida men det är mysigt ändå. Det absolut bästa är att jag får ta med mig vänner som kan rida lite, det är riktigt kul att se vissa personer till häst kan jag säga.. haha.
På söndag ska vi lifta till Trondheim, favorit i repris. Det är ju 17e Maj då och det ska bli kul att se hur de galna norrmännen firar denna dag..
En bild från när jag spelade Madde i Duvedsprojektet, och en bild från när vi var på tur för några veckor sen, när vi 'klättrade' uppför ett fjäll med brädor och skidor på ryggen och sen åkte ner.
Hot. right?
Kommer sakna alla, var och en på sitt vis. Tänk att man skaffat sig nya vänner för livet.
Jag är till vänster om hon med blått, Emma, med luva på mig
Jag funderar mycket på vad jag ska göra i höst och vinter. Försöker ta en sak i taget, och nu är det ju nya jobbet och livet i Sthlm som är i fokus. Men sen? Känner jag mig själv rätt så vill jag resa, och jag kommer tröttna på Sthlm efter några månader. Funderar på au-pair i USA eller i Singapore. Men det är oftast 12 månader och jag skulle vilja vara borta 6 månader först, om inte ännu kortare. Kanske att jag reser till sydostasien bara för kul en månad eller två, och sen jobbar jag som volontär på något barnhem, kanske i östeuropa. Typ Rumänien. Känner att jag vill göra något för andra, inte bara resa för att uppleva saker för mig själv. Jag hoppas väldigt mycket att min familj skulle vilja göra något med mig i slutet av året, typ jobba med gatubarn någonstans en vecka eller två.
Får se. Jag är så otroligt trött på all egoism bara. På människor som bara tänker och bryr sig om sig själva. Jag tänkte mycket på det när jag var sjuk. Man blir så ynklig och folk tycker synd om en, för min del har det tyvärr blivit mycket så eftersom jag skadat mig så mycket. Jag har märkt vilka personer som är omtänksamma, vilka som frågar hur man mår och ärligt menar det, vilka som säger att det bara är att säga till om man behöver eller vill något. Den andra typen av människor behöver jag väl inte ens beskriva. Vi är alla olika och jag menar absolut inte att alla behöver vara jätte omtänksamma och bry sig om allt och alla, eller vilja rädda världen.
Men uppmuntran och omtänksamhet är så svårt att leva utan. Jag förstår inte hur vissa människor klarar av att inte vara glada för andras skull. Att inte berömma någon då de gjort något fint, sagt något bra. Jag tror det är jätteviktigt, eller jag vet att det är viktigt, vi behöver bekräftelse. Att se våra medmänniskor. Att visa kärlek och omtanke.
Tänk på det. Ge ett leende eller ett hej till någon, fråga hur någon verkligen mår.
Några tankar om detta från alla mina tiotals läsare?
Nu är det slut på fjäskandet, ska gå och sova en stund, sen lyssna på en föreläsning om EU-valet. För självklart ska jag rösta och jag vill veta mer om vad de olika alternativen står för. Man kan ju alltid försöka förstå litegrann..
Får se. Jag är så otroligt trött på all egoism bara. På människor som bara tänker och bryr sig om sig själva. Jag tänkte mycket på det när jag var sjuk. Man blir så ynklig och folk tycker synd om en, för min del har det tyvärr blivit mycket så eftersom jag skadat mig så mycket. Jag har märkt vilka personer som är omtänksamma, vilka som frågar hur man mår och ärligt menar det, vilka som säger att det bara är att säga till om man behöver eller vill något. Den andra typen av människor behöver jag väl inte ens beskriva. Vi är alla olika och jag menar absolut inte att alla behöver vara jätte omtänksamma och bry sig om allt och alla, eller vilja rädda världen.
Men uppmuntran och omtänksamhet är så svårt att leva utan. Jag förstår inte hur vissa människor klarar av att inte vara glada för andras skull. Att inte berömma någon då de gjort något fint, sagt något bra. Jag tror det är jätteviktigt, eller jag vet att det är viktigt, vi behöver bekräftelse. Att se våra medmänniskor. Att visa kärlek och omtanke.
Tänk på det. Ge ett leende eller ett hej till någon, fråga hur någon verkligen mår.
Några tankar om detta från alla mina tiotals läsare?
Nu är det slut på fjäskandet, ska gå och sova en stund, sen lyssna på en föreläsning om EU-valet. För självklart ska jag rösta och jag vill veta mer om vad de olika alternativen står för. Man kan ju alltid försöka förstå litegrann..
matförgiftning
palla skriva mycket. Bott på toan sen halv 8 igår kväll. Inte sovit. All dricka kommer till och med ut. Aldrig mått såhär tidigare.
Tacka vet jag att jag har en bra och omtänksam rumskompis.
Johanna och William, de jag hälsade på i Härnösand för några veckor sen. Fina!
Tre veckor kvar till Sthlm och det livet med allt vad det innebär. Spännande sommar jag har framför mig! Längtar till att börja på mitt nya jobb. Hajar ni, ett femstjärnigt hotell... lycka. Familjen, vännerna nära.
Underbart.
Ciao, nu ska jag se sex and the city och dö litegrann
Tacka vet jag att jag har en bra och omtänksam rumskompis.
Johanna och William, de jag hälsade på i Härnösand för några veckor sen. Fina!
Tre veckor kvar till Sthlm och det livet med allt vad det innebär. Spännande sommar jag har framför mig! Längtar till att börja på mitt nya jobb. Hajar ni, ett femstjärnigt hotell... lycka. Familjen, vännerna nära.
Underbart.
Ciao, nu ska jag se sex and the city och dö litegrann
Happy thoughts
Igår efter jag red den galna hästen Kajsa mådde jag bra. Riktigt bra. Solen sken, hängde med fina vänner och tänkte på allt jag har som är bra. Var på världens minsta valborgsfirande. Lekte med några ungar i en lekpark. Kände mig vuxen men ändå så barnslig. Sådär barnslig på ett bra sätt. Brydde mig inte om att jag var som en av treåringarna för stunden. Det var så skönt att vara liten, bara för en liten stund. Ingen press, bara kul.
I förrgår när jag var ute och sprang fick jag ett mentalt breakdown. Jag har seriöst aldrig mått så dåligt när jag tränat. Jag bara kände hur svag min kropp blivit och hur dålig min kondition är. Jag jämför mig med förra året vid den här tiden, då jag var i form, och det får mig att må så dåligt. Men så pratade jag med Ida och hon pushade mig i rätt riktning.
Jag har kommit igång bra med träningen senaste månaden. Men inte tillräckligt bra. Nu har jag i alla fall ett 'schema'. Morgonpromenad varje dag. En halvtimme (det är grymt skönt)
Lite styrka på bollen efter varje promenad (pilatesboll, sit-ups och lite benövningar)
En gång i veckan springer jag ca 4 km med intervaller
En gång i veckan 7 km
Detta börjar jag med. Är ju inte från scratch utan har ju ändå haft regelbunden träning men inte tillräckligt hårt eller tillräckligt ofta. Kommer ha tid nu när projektet är över om en vecka och fortsätter vädret vara såhär underbart har man ju inget att klaga på då är det bara göra't =) ska dessutom rida en del. Det ser jag fram emot! Imorgon ska Johannes som är livrädd för hästar följa med mig, haha =).
Det är sjukt vad mycket tanketid det tar med mat och träning egentligen. Jag hoppas och ska kämpa för att jag om en månad känner mig piggare, friskare och fräshare! Så när jag flyttar tillbaka till Sthlm blir det gym igen, ska bli så kul. Det har jag saknat här uppe.
Åkte min sista dag i backen idag, det var sommarvarmt och riktigt härligt. Kollade på en wakeboard tävling på torget i Åre också, de hade byggt pooler. Haha, kul grej.
Och nu ska jag kolla på Sex and the city.
och de bilderna jag försökte ladda upp funkar inte... röv.
Aja, det här blev jag grymt sugen på att testa idag:
Åka downhill
I förrgår när jag var ute och sprang fick jag ett mentalt breakdown. Jag har seriöst aldrig mått så dåligt när jag tränat. Jag bara kände hur svag min kropp blivit och hur dålig min kondition är. Jag jämför mig med förra året vid den här tiden, då jag var i form, och det får mig att må så dåligt. Men så pratade jag med Ida och hon pushade mig i rätt riktning.
Jag har kommit igång bra med träningen senaste månaden. Men inte tillräckligt bra. Nu har jag i alla fall ett 'schema'. Morgonpromenad varje dag. En halvtimme (det är grymt skönt)
Lite styrka på bollen efter varje promenad (pilatesboll, sit-ups och lite benövningar)
En gång i veckan springer jag ca 4 km med intervaller
En gång i veckan 7 km
Detta börjar jag med. Är ju inte från scratch utan har ju ändå haft regelbunden träning men inte tillräckligt hårt eller tillräckligt ofta. Kommer ha tid nu när projektet är över om en vecka och fortsätter vädret vara såhär underbart har man ju inget att klaga på då är det bara göra't =) ska dessutom rida en del. Det ser jag fram emot! Imorgon ska Johannes som är livrädd för hästar följa med mig, haha =).
Det är sjukt vad mycket tanketid det tar med mat och träning egentligen. Jag hoppas och ska kämpa för att jag om en månad känner mig piggare, friskare och fräshare! Så när jag flyttar tillbaka till Sthlm blir det gym igen, ska bli så kul. Det har jag saknat här uppe.
Åkte min sista dag i backen idag, det var sommarvarmt och riktigt härligt. Kollade på en wakeboard tävling på torget i Åre också, de hade byggt pooler. Haha, kul grej.
Och nu ska jag kolla på Sex and the city.
och de bilderna jag försökte ladda upp funkar inte... röv.
Aja, det här blev jag grymt sugen på att testa idag:
Åka downhill
