Snart stockholmare igen
Jag är frisk! Det tog sin lilla tid men i tisdags var jag helt återställd och började med mina morgonpromenader igen. Härligt! Jag har varit grymt noga med att äta bra kan jag säga... haha. No more lökringar. Ever.
Annars rullar det på, det börjar kännas att det bara är några veckor kvar. Närmare bestämt två och en halv. Jag längtar verkligen till sommaren i Stockholm, nya jobbet på hotellet, vännerna, familjen. MEN jag försöker verkligen leva i nuet och njuta av den sista tiden här med människorna som varit en stor del av mitt liv, ja lite som min familj, under snart 10 månaders tid. Det går bra och jag trivs fint. Vi har andakter (man ber och sjunger lovsånger, läser lite ur bibeln) på kvällarna, jag rider Kajsa (den där galna hästen jag pratade om förut) en del och det går bättre för varje gång. Hon är rätt tråkig att rida men det är mysigt ändå. Det absolut bästa är att jag får ta med mig vänner som kan rida lite, det är riktigt kul att se vissa personer till häst kan jag säga.. haha.
På söndag ska vi lifta till Trondheim, favorit i repris. Det är ju 17e Maj då och det ska bli kul att se hur de galna norrmännen firar denna dag..
En bild från när jag spelade Madde i Duvedsprojektet, och en bild från när vi var på tur för några veckor sen, när vi 'klättrade' uppför ett fjäll med brädor och skidor på ryggen och sen åkte ner.
Kommer sakna alla, var och en på sitt vis. Tänk att man skaffat sig nya vänner för livet.
Jag är till vänster om hon med blått, Emma, med luva på mig
Annars rullar det på, det börjar kännas att det bara är några veckor kvar. Närmare bestämt två och en halv. Jag längtar verkligen till sommaren i Stockholm, nya jobbet på hotellet, vännerna, familjen. MEN jag försöker verkligen leva i nuet och njuta av den sista tiden här med människorna som varit en stor del av mitt liv, ja lite som min familj, under snart 10 månaders tid. Det går bra och jag trivs fint. Vi har andakter (man ber och sjunger lovsånger, läser lite ur bibeln) på kvällarna, jag rider Kajsa (den där galna hästen jag pratade om förut) en del och det går bättre för varje gång. Hon är rätt tråkig att rida men det är mysigt ändå. Det absolut bästa är att jag får ta med mig vänner som kan rida lite, det är riktigt kul att se vissa personer till häst kan jag säga.. haha.
På söndag ska vi lifta till Trondheim, favorit i repris. Det är ju 17e Maj då och det ska bli kul att se hur de galna norrmännen firar denna dag..
En bild från när jag spelade Madde i Duvedsprojektet, och en bild från när vi var på tur för några veckor sen, när vi 'klättrade' uppför ett fjäll med brädor och skidor på ryggen och sen åkte ner.
Hot. right?
Kommer sakna alla, var och en på sitt vis. Tänk att man skaffat sig nya vänner för livet.
Jag är till vänster om hon med blått, Emma, med luva på mig
Jag funderar mycket på vad jag ska göra i höst och vinter. Försöker ta en sak i taget, och nu är det ju nya jobbet och livet i Sthlm som är i fokus. Men sen? Känner jag mig själv rätt så vill jag resa, och jag kommer tröttna på Sthlm efter några månader. Funderar på au-pair i USA eller i Singapore. Men det är oftast 12 månader och jag skulle vilja vara borta 6 månader först, om inte ännu kortare. Kanske att jag reser till sydostasien bara för kul en månad eller två, och sen jobbar jag som volontär på något barnhem, kanske i östeuropa. Typ Rumänien. Känner att jag vill göra något för andra, inte bara resa för att uppleva saker för mig själv. Jag hoppas väldigt mycket att min familj skulle vilja göra något med mig i slutet av året, typ jobba med gatubarn någonstans en vecka eller två.
Får se. Jag är så otroligt trött på all egoism bara. På människor som bara tänker och bryr sig om sig själva. Jag tänkte mycket på det när jag var sjuk. Man blir så ynklig och folk tycker synd om en, för min del har det tyvärr blivit mycket så eftersom jag skadat mig så mycket. Jag har märkt vilka personer som är omtänksamma, vilka som frågar hur man mår och ärligt menar det, vilka som säger att det bara är att säga till om man behöver eller vill något. Den andra typen av människor behöver jag väl inte ens beskriva. Vi är alla olika och jag menar absolut inte att alla behöver vara jätte omtänksamma och bry sig om allt och alla, eller vilja rädda världen.
Men uppmuntran och omtänksamhet är så svårt att leva utan. Jag förstår inte hur vissa människor klarar av att inte vara glada för andras skull. Att inte berömma någon då de gjort något fint, sagt något bra. Jag tror det är jätteviktigt, eller jag vet att det är viktigt, vi behöver bekräftelse. Att se våra medmänniskor. Att visa kärlek och omtanke.
Tänk på det. Ge ett leende eller ett hej till någon, fråga hur någon verkligen mår.
Några tankar om detta från alla mina tiotals läsare?
Nu är det slut på fjäskandet, ska gå och sova en stund, sen lyssna på en föreläsning om EU-valet. För självklart ska jag rösta och jag vill veta mer om vad de olika alternativen står för. Man kan ju alltid försöka förstå litegrann..
Får se. Jag är så otroligt trött på all egoism bara. På människor som bara tänker och bryr sig om sig själva. Jag tänkte mycket på det när jag var sjuk. Man blir så ynklig och folk tycker synd om en, för min del har det tyvärr blivit mycket så eftersom jag skadat mig så mycket. Jag har märkt vilka personer som är omtänksamma, vilka som frågar hur man mår och ärligt menar det, vilka som säger att det bara är att säga till om man behöver eller vill något. Den andra typen av människor behöver jag väl inte ens beskriva. Vi är alla olika och jag menar absolut inte att alla behöver vara jätte omtänksamma och bry sig om allt och alla, eller vilja rädda världen.
Men uppmuntran och omtänksamhet är så svårt att leva utan. Jag förstår inte hur vissa människor klarar av att inte vara glada för andras skull. Att inte berömma någon då de gjort något fint, sagt något bra. Jag tror det är jätteviktigt, eller jag vet att det är viktigt, vi behöver bekräftelse. Att se våra medmänniskor. Att visa kärlek och omtanke.
Tänk på det. Ge ett leende eller ett hej till någon, fråga hur någon verkligen mår.
Några tankar om detta från alla mina tiotals läsare?
Nu är det slut på fjäskandet, ska gå och sova en stund, sen lyssna på en föreläsning om EU-valet. För självklart ska jag rösta och jag vill veta mer om vad de olika alternativen står för. Man kan ju alltid försöka förstå litegrann..
Kommentarer
Postat av: Tess
Åh vad kul att du tittade in! Ska kolla igenom din blogg lite mer noga och lägga till dig på bloggkoll!
Nja alltså egentligt är det väl inte så konstigt att man gillar hästar, menar mer det stereotypa som många hästtjejer utgör. Det är delvis milda fördomar men det är ju absolut inte så att jag tycker illa om dem så, jag älskar djur! Men just den urtypiska hästtjejen, henne förstår jag mig inte alls på faktiskt. Hehe!
Trackback
