Idag har varit en extrem upp och ner dag för mig. Jag har gråtit och skrattat för mig själv flera gånger. Tyckt att livet suger och varit helt upp i varv när jag tänker på allt jag vill kan och ska göra i livet. Och nej jag har inte PMS.
Jag börjar 'slappna av' som det så fint heter. Den här gången är det nog på riktigt. Det känns så. Vet att jag kommer komma in i mina fullspäckade dagar igen, för jag älskar det. Men jag ska verkligen, vekrligen försöka att tänka mer på mig själv på det sätt jag gjort de senaste veckorna..

Kortfattat: jag planerar för mycket och försöker träffa alltför många kompisar inom loppet av en alltför kort tid.

Ändringar: ska inte planera varje dag och de dagar jag har planerat ska det vara gott om tid att gå (förut stressade jag, sprang iväg) vidare till nästa person eller grej på schemat.

Jag ska dessutom börja göra en sak som jag länge tänkt på och längtat efter. Göra en god gärning för någon annan. Göra något bra för en person som jag egentligen skulle kunna skita i. Men jag vill, mänsklig som jag är, försöka vara mer osjälvisk. Det blir ofta mycket fokus på mig då jag alltid har massa på gång och har jag inte det så måste jag prata ut om vilka planer Jag har, vad Jag skulle vilja göra osv. Inte minst min familj får höra det här alltför ofta..
Så förutom att fortsätta tänka på att lyssna på de runtomkring mig mer- så har jag gjort en intresseanmälan till att bli en så kallad Storasyster på tjejzonen. Det innebär, om jag blir 'vald' att jag en timme varje/varannan vecka ska träffa en ung tjej, 13-16 år som behöver någon att prata med. Jag som älskar att prata och dessutom precis varit tonåring själv, tror att jag kan passa bra som en sånhär storasyster.
Jag och en tjej från mitt team uppe i Åre när jag bodde där ledde en tjejgrupp för tjejer som gick i 9an och alltså var 16 år gamla och det var bland det härligaste jag gjort.
Det finns så många unga tjejer som behöver en förebild. Och en timme varje/varannan vecka, hur mycket är det för att kanske göra någons liv en aning lättare genom att bara finnas där?
Hoppas mycket på det här och tror att alla borde tänka på att regelbundet göra en god gärning. Det behöver inte betyda att boka upp sig varje vecka ett helt år eller under en tid men att kanske lite oftare ha ett öppet öra för ens medmänniskor och inte tänka på sig själv hela tiden. Det är vi så duktiga på, vi egoistiska människor.

Så gå och ge någon en kram eller något i alla fall, en god gärning behöver inte kosta massa tid. Bara lite kärlek och det är ju det bästa som finns.