En ganska stor majoritet av mina läsare är 08:or, stockholmare, fantastiska människor... kalla det vad ni vill. Men sen har vi ju även folk som inte bor här eller kanske till och med aldrig ens varit på besök här.
Därför tänkte jag ta mitt ansvar som stockholmare och börja med en liten serie inlägg som ger er en inblick till livet i Sveriges huvudstad. I första delen tar jag er på en tur i vår underjordiska tunnelbana... häng med!


Du står på perrongen och väntar på att tåget ska komma.
På den digitala tavlan som hänger i taket står det att tåget ankommer om 3 minuter.
Vad skönt, tänker du, bara tre minuter kvar.
FEL! Står det 3 minuter, då kan du räkna med minst 5 minuter. Står det 5 minuter kan du räkna med 8 minuter. Och så vidare. En SL-minut är nämligen inte samma sak som en vanlig minut, och ju snabbare du lär dig det, desto mindre frustrerad kommer du vara VARJE gång du ska åka tunnelbana.

Är det rusningstrafik brukar dock tågen komma med 1 eller 2 minuters mellanrum, i alla fall om du befinner dig vid någon av dom mer centrala stationerna. Ändå kommer du se folk som panikslaget springer för sitt liv ned för rulltrappan mot perrongen, knuffandes gamla tanter framför sig så Metro-tidningarna flyger åt helvete. Det står nämligen ett tåg där nere som snart stänger dörrarna. Nu är vi trots allt i Stockholm, och vem fan har tid att vänta i en hel minut för att ta nästa tåg i lugn och ro?

När du kommit på tåget kan du njuta av Lasse Åbergs fina säten han har designat. Hoppas du får en sittplats förresten, för strippstången som fanns i mittgången på dom gamla tågen finns inte på dom nya. Så då får du stå där i mitten och balansera, samtidigt som andra balanserande tonårstjejer ramlar in i dig gång på gång.

När du kommit fram till din station är det viktigt att du tänker på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av. Det kommer du bli påmind om genom en magisk röst i form av en kvinna som ropar detta varenda station. "Tänk på avståndet, mellan vagn och plattform, när du stiger av" säger hon.

Avståndet hon pratar om är ungefär en centimeter brett.
Har du anorexia? Är du en streckgubbe? Har du med dig ditt husdjur som är en nyckelpiga?
I så fall kan ni vara i fara, annars borde ni klara att ta er över helvetesgapet mellan vagn och plattform.

Innan det är dags att kliva av så måste tåget naturligtvis stanna vid perrongen först.
När tåget har stannat kan du ju bara gå av, eller hur?
FEL! Först måste du vänta i ungefär tre och en halv timme på att dörrarna ska öppnas.
Och då är det alltså bara att gå av tåget. Men inte om du är i T-centralen. Varför?

Jo, där står nämligen en jävla mur av människor tryckta mot dörrarna på andra sidan.
Jag vet att det är en komplicerad grej att förstå, men det funkar faktiskt bäst ifall dom som ska gå av tåget kan gå av först och därmed lämna plats åt dom som ska gå på tåget. Istället för att alla står och kramas ofrivilligt vid dörröppningen i tjugo minuter.

Just det ja, det här höll jag på att glömma för det är en ganska ny regel och dessutom kan jag inte bry mig mindre om den. Ni får sitta och ha en livlig diskussion ett gäng på tio personer om ni vill, men du får inte sitta ensam och ha ett mobilsamtal för dig själv. Detta gäller bara i vissa vagnar. Strängt jävla förbjudet.

Avslutningsvis... högertrafik gäller i rulltrapporna. Ni står still på höger sida, ni går på vänster sida. Däremot är det vänstertrafik i gången mellan tunnelbanorna och pendeltågen i T-Centralen. Det är där man märker vilka som är riktiga stockholmare och vilka som är turister.

Stockholmare... har jag fått med allt eller vill ni tillägga något?
Ni andra, välkomna hit, och lycka till i underjordens mörka tunnlar!