Jag söker jobb för fullt nu. Och jag vet vad jag vill. Jag vill ha ett utvecklande, varierande jobb där jag får möta kunder. Finns det möjlighet reser jag gärna också.
Jag vill så sjukt mycket! Har insett att jag inte är bunden till något, eller någon när jag flyttar från Åre hem till Sthlm i Juni. Då kan jag göra vad jag vill. Och jag har inte ens bråttom någonstans. Eller jo, till nya utmaningar har jag bråttom. För det sista jag tänker göra är att komma hem och inte ha något att göra, eller inte ha några pengar.
Shit, vilka möjligheter man har... med envishet, nyfikenhet och mod går saker man tror är omöjliga.
Ett exempel;
jag ringde till Sheraton idag.
Förstår ni, Sheraton? Det är ett av de finaste hotellen i hela Sverige. Jag ringde och sökte jobb som receptionist och trodde jag skulle få nobben direkt. Men vet ni vad den trevliga kvinnan säger?
Skicka ditt cv och så får vi se sen, kanske kan vi träffas. Jag hör av mig. Plus en del andra positiva saker. Hon gillade mig. Jag gillade henne.
Personkemi redan på telefon bådar gott.
Vi får se vad som händer... trots att chansen är liten kan jag inte låta bli att hoppas lite, spännande!

Annars blir det väl finlandsbåten kanske? Kan ju bli ett äventyr det med, även fast det inte är lika flashigt.
Sen har jag kommit på att jag skulle kunna bli reseledare. Det skulle nog passa mig.
Undrar hur allt blir, hur sommaren blir. Hösten.

Nu ska jag i alla fall försöka leva i nuet som jag uppenbarligen är så dålig på. Just precis exakt just nu sitter jag i TV-rummet, min rumskompis sover, och ska kolla på Lipstick Jungle som Anna lyckats få mig intresserad av.. Är riktigt glad för att jag fått låna Johannes dator, känns så lyxigt när jag inte har någon.
Så det är jag glad för nu. Datorn. Serien. Samt alla fina minnen jag har med fina vänner (jag gjorde fotoalbum idag).

Och imorgon, då blir det utgång i Åre igen! Med alla dryga Sthlmare.. ja, det är faktiskt sant. Sthlmarna som kommer upp till Åre är dryga gånger tusen. Alltför många i alla fall. Segt att dom ger oss andra normala människor ett sånt rykte. I tisdags när vi stod på torget pratade vi med en 16-åring från Liiiiiiidingöööö. Och när jag sa att jag kom från Solna sa hon jaha okej som om jag sagt att jag bodde i en liten etta i rinkeby med 5 hivsmittade piiiiip.
Skitunge.
Men jag är inte bitter.

Godnatt. Ciao