Idag har jag haft hemlängtan. Hela veckan i princip men idag hade jag verkligen velat vara hemma i Stockholm, hemma o knalla runt på Sthlms gator, fika med vännerna, äta söndagsmiddag med familjen. Hem till stressen ;)
Det är bra för mig med det lugna, men åh så tråkigt det blir ibland. Tack och lov för de goa människorna här. Tackar gud varje dag för hur bra det ändå blivit.
Men nej, idag längtar jag hem... v.44, om några veckor är jag hemma 6 dagar!! Underbart!!! Det ska bli SÅ skönt att träffa familjen och de närmsta vännerna igen!
Häromdagen efter jag pratat med Marta började jag lipa, idag efter jag pratat med Unn började jag lipa igen. haha, jag är inte så stor trots allt!

Liftade till Trondheim igår med Anton. Vi var 10 pers, uppdelade i 5 par. En tjej och en kille i varje. Det var skitkul, 5 olika bilar vart det för min o Antons del (det är 20 mil till Trondheim). Allt från kroatiska byggarbetare till en palestinier som körde 120 på 70 väg. Sköna människor och Trondheim är verkligen vackert. Norge är vackert. Vilka landskap! Sen blev det tåg hem, alla klarade av att ta sig dit. Det här måste göras om men då ska även övernattning ingå! Fatta vad kul...
Som om man skulle göra sånt i Sthlm? Njae.

Har ju inte lagt ut några bilder alls från Torrevieja kom jag på. Igår kväll längtade jag tillbaka till värmen och de lata dagarna på stranden med min Unn. Trots att vi var så sjuka lyckades vi verkligen ha kul och skratta åt det... åh en riktig Unnan saknar dig moment blev det nu. Usch.




En gång till gör du det. Medvetet. Och ont gör det. Vissa dagar mer än andra men den här gången tänker jag inte må dåligt på grund av dig. Jag har förlåtit dig. Försöker förstå dina val. Försöker se dig som mänsklig fast jag ibland undrar hur någon kan vara så dum. Andra gången gillt. Tänk vad saker och ting kan förändras från en dag till en annan...
Man kan förlåta men såren försvinner aldrig. Trodde verkligen inte det här. Inte om dig. Inte igen.