Det var riktigt segt att dra sig till jobbet idag också, mestadels för att jag missade Passion som typ jättemånga skulle gå på... på Hovet. MEN mitt på dagen kommer Truls in. Skrattar inombords åt namnet men tycker om honom direkt, lugn, söt lite äldre man. Kanske 60? Vi börjar småprata och kommer fram till att han ska till Afrika imorgon. Superintresserad som jag är av Afrika börjar jag fråga, och vet ni vad han ska dit för? Hans son jobbar som koordinator för ett sjukhus, så han skulle hälsa på honom där samtidigt som han mest åker dit för att kolla hur det går med den skolan han startat upp. Jag önskade genast att jag skulle kunna satt mig ner med honom i några timmar och fortsatt prata om mission, bistånd och allt. Jag höll mina drömmar inombords och försökte uppträda profisionellt. (Hur stavas det?!) Lite ledsen i ögat fortsatte jag med allt pappersarbete och genast när jag kom hem googlade jag honom.

var ju tvungen och kolla vem denne man som fascinerade mig på några minuter var. Och tjenare! Det är ingen helt okänd man det här.   

Läs detta

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_38807.svd

I den här artikeln berättas det om när Truls jobbade med fångar på ett fängelse. Med fångar som bland annat har mördat andra människor. Med fångar som begått några  av de värsta brotten i hela Sverige. Bland dessa människor jobbade han, han ville hjälpa dom att lära känna sig själva skulle man kunna säga. Bara en sådan sak som att ta varandra i händerna var svårt för dem, eller att bli kallad för sitt eget förnamn. Ja läs artikeln så förstår ni. 

Kan man bli annat än sporrad att jobba med människor i framtiden? Skulle inte tro det. inte för min del i alla fall. Vilken förebild. För mig och för många andra människor. Jag önskar att jag i framtiden har fått vara med och starta en skola i ett land där det verkligen behövs, eller barnhem eller något sådant där som själv får se med sina egna ögon faktiskt gör skillnad. 

Till och börja med ska jag få äran att jobba med ungdomar i norrland nästa läsår, då jag flyttar till Åre. Det känns som en stabil och trygg start på att få jobba med människor. För att bygga en skola vipps sådär i något annat land kan man ju inte göra hursomhelst, erfarenhet och kunskap mina vänner. Erfarenhet och kunskap.. (för att låta lite äldre sådär)

Vill Ni jobba med människor? Och i så fall inom vilket område och på vilket sätt? Tankar kring detta?

Fram till onsdag jobbar jag, förhoppningsvis om jag är tillräckligt smart, stenhårt med min projektrapport samt repar massa inför både dittan och dattan (kommande kosnerter och musikal) så det blir dåligt med uppdateringar. Förhoppningsvis måste jag säga ännu en gång. På onsdag ska projektrapporten in, före det blir det inge bloggande i alla fall. Måste göra det sista i skolan någorlunda bra i alla fall.

Ha det bra alla läsare! (ps. ni suger fortfarande på att kommentera...)