-

Dear friends

Nu är jag nästan klar med projektrapporten, några små ändringar sen ska den skickas iväg.

Ja ni vet den där lättnadskänslan när det känns som att sten ramlat bort från ens axlar osv.. så känns det i alla fall.

Grymt skönt.

Nu är det 'bara' en inlämning i företagande och arbete kvar. Det är BARA det kvar i alla dessa teoriämnen jag haft under trean. Det är så obeskrivligt skönt. Sen ska jag vara med på 6 konserter och 2 musikalföreställningar = en hel del rep. Det känns mest roligt eftersom jag inte kunnat fokusera på sången och musiken någonting den senaste tiden.

Hur som helst. Snart jag tar studenten och det ska bli kanoners =) saknad o allt det där, jovisst, men det kommer vara så skönt. Jag känner mig så redo att göra saker på egen hand nu. Bli vuxen helt enkelt.

Det som känns jobbigt, jättejobbigt är det jag skrev i nå tidigare inlägg också, är att lämna alla vänner. Inte bara klassen men alla andra vänner och familjen då jag flyttar till Åre i Augusti. Jag är extremt tacksam för alla de underbara vänner jag har och för min familj, och det är i sånnahär flytt och starta upp ett nytt liv situtationer som man verkligen inser det. Jag har flyttat många gånger. 8 tror jag. Jag har lämnat skolor och vänner bakom mig, funnit nya och hela fadderuttan. Skillnaden nu är att flera av de vänner jag 'lämnar', är de vänner jag haft kontakt med och träffat efter jag flyttade från Kungsängen. Ni kanske inte förstår vad jag menar men det behöver ni inte heller.

Viktor ringde idag. Från jobbet, som han alltid gör. Vi pratade om det vanliga, skojade om saker förmodligen ingen annan skulle tycka var roligt. Han la på mitt i allt- någon kund kom. Han ringde upp och jag brölade i telefonen. Tjatade lite på att han ska fixa en snygg longboard till mig. Pratade flick och pojkvänner/flirtar. Ja, den där vanliga fadderuttan. Pratade om studenten lite, om sommaren och om vi kanske ska ta en tripp till Götet.

Linnea ringde mig igår. Hon har fått ett nytt jobb på en restaurang och hon verkar trivas rätt bra. Ville bara kolla läget. Småtjötade lite om dittan och dattan, ses förhoppningsvis till helgen. Vilken C? Ja, det där vanliga snacket.

En liten kärleksförklaring till dessa två:

Så slog det mig nu idag att de här två vännerna är något av det dyrbaraste jag har. Jag har känt Linnea sedan första sommaren då jag flyttade från Härnösand, då var jag 10 år, till Kungsängen, hon var min första vän här. Viktor och jag började i samma klass i 6an på högstadiet, vi var 12 då. Började bli bra vänner i 8an. Bästa vänner i 9an. Linnea och Viktor har tom varit tillsammans med varandra, i 8an tror jag det var. Ja jag har kort sagt många minnen med dom här två typerna, och har haft en jobbig period med Linnea och en jobbig med Viktor då vi varken pratade eller umgicks med varandra. Båda dessa perioder var oerhört jobbiga. Jag vet inte riktigt om nån förstod hur jobbigt det egentligen var. Dom var ju mina bästa vänner. Och är än idag några av mina bästa vänner.

Jag är så glad, så glad så det finns inte, att de här två oerhört jobbiga perioderna fick ett slut. Idag vet jag att jag kan ringa dom när jag vill. Prata med dom när jag vill. Och det roliga är att jag är ganska olik både Viktor och Linnea, på många sätt. Vi har inte alls samma syn på gud till exempel, vilket ju är en ganska stor del i mitt liv eftersom jag är kristen. Men fortfarande så har jag något band med dom här typerna som är utöver det vanliga.

Jag älskade Er under dom perioderna vi inte pratade, då vi hade ouppklarade jobbiga saker bakom oss. Mindre allvarliga som lite mer allvarliga. Men jag slutade aldrig älska er. Och kommer inte göra. För ni två är sådär speciella. Speciella på ett alldeles särskilt sätt. Om vi någon gång till i livet har en dålig relation med varandra så kommer ni fortfarande vara älskade av mig. Alltid. Det liksom finns inget annat.

Och jag hoppas verkligen att dom här två vännerna som har varsin alldeles egen liten plats i mitt hjärta blir lyckliga. Att ni får de liv ni önskar. Att ni finner kärleken. Och framförallt önskar jag att ni Aldrig någonsin tvivlar på hur mycket ni betyder för mig. Utan er, och det har jag som sagt varit med om, är det så mycket svårare. Livet utan er blir så mycket svårare än man kan tro.

Nea och Viktor, jag älskar er och kommer alltid göra. Tack för att Ni finns.