Väckarklockan ringde så att säga.

Förändring, nu. Inte när jag åker till Åre. Utan nu. Till och börja med ska jag vara hemma idag, en hel fredag och ta det lugnt. Är själv hemma tills på måndag. Mamma och pappa har åkt till skärgården och micke är på jesusrock uppe i norrland. Ska titta på tv, städa rummet och banka in lite saker i mitt lilla huvud... träna ska jag göra också. Magvärken kanske släpper lite då? Ska köpa massa onyttigheter. kakor, glass och godis. Eller nåt i alla fall. 

En riktig svullodag. Ska springa den vanliga rundan till Pampas, via karlbergs slott, karlberg, fridhemsplan, kungsholms strand och så tillbaka. Blir runt 6-7 km så då försvinner ju lite av allt skit jag tänker äta.

Mycket att fundera på, men en viss person som är en av mina största förebilder, utan att själv veta om det, får mig att sträva efter att bli den jag vill vara. När jag träffar den här personen inser jag så mycket om mig själv... och det kommande året uppe i Åre kommer bara göra gott för mig. Jag behöver verkligen åka iväg. Endast för min egen skull. 

Om jag inte skulle träffat den här personen, och även några personer till som jag tänker på just nu, skulle jag må skit nu. Jag skulle ha trasat sönder mig själv. Fy vad jag är glad över att jag lärt känna de vänner jag har. Man blir som man umgås, så sant så sant. 

den här låten hörde jag första gången på tv, firends reklamen ni vet. Riktigt skön låt. 

'Peter Von Poehl- The story of the impossible' 

Så liten i mina ögon...