Jag klarade av jobbdagen kanonbra ändå. Proppade i mig alvedon och stre (vad det nu heter? för halsen).

Det är annat än att jobba på de lugna helgerna kan jag säga. Vi hade 110 utcheck före 3. Fakturor på många. Krångel med betalningar (mkt för att vi är några nya som måste fråga en hel del) osv osv... började 6.45 idag med, så när klockan var 3 var jag glad. 15 min kvar. Dagen slutade med en surkärring, säkert jättefin kvinna men den suraste och olyckligaste kvinna jag pratat med tror jag. Sorgligt. Jag höll skenet uppe hela dagen, tyckte jag gjorde det bra trots mitt tillstånd. Känner att en del saker sitter rätt bra men börjar tröttna på att fråga saker hela tiden till vissa människor som blir irriterade SÅ fort. Tom jag har bättre tålamod än some people.. men de flesta är hypertrevliga!

Hemma sjönk jag ihop i sängen direkt, alvedonen slutade verka och kändes som att febern gått upp ett par grader under dagen. 

Dumt o träna när man känner i kroppen att man snart blir sjuk? JA. Dröjer ett bra tag innan jag gör det igen.

Har inte 40 graders feber och mår inte så dåligt att jag måste ligga i sängen hela tiden, Men jag åker till Kittelfjäll på lördag som sagt. Jag tänker och vill inte sitta på rummet några dagar när de andra är ute och åker. NEJ. Jag ska banne mig ÅKA. Himla bajs.

Hemma imorgon? Mm, borde. Men det är Så bra för mig att vara på hotellet såhär flera dagar i sträck, lär mig så mycket och nästa helg jag jobbar ska jag förmodligen stå själv. 

I-landsproblem. 

Stress är inte bra för mig har jag kommit på. Då blir jag såhär gnällig.

Nästa vecka kommer bli fin. Mycket fin. Sedan efter lovet ska jag skita i skolan (eller inte. men ska inte ha så högra krav på mig själv och trycka ner mig själv när jag inte lyckas, utan helt enkelt börja njuta mer av allt bra jag har i mitt liv. Tankesättet betyder ju allt, försöker man se positivt på allt så blir det mesta positivt. Allt handlar om inställningen, som vi hör fröken ajax och blondinbella nämna sisådär varannan dag o de låter sådär extra sjukt äckligt pissigt kräkreflexerna darrar positiva.

Nä, det är bra att se ljust på saker och ting. Och det gör jag för det mesta, det här bara vart ett babbligt inlägg. Ni fattar.

Jag saknar er, Viktor, Marta, Unn, Lina, Kajsa, Jens, Johanna+familj, plus massa fler som jag inte träffat på alldeles för länge.

När allt når sin spets så inser man att vänner är bland det viktigaste i livet. Och nu menar jag inte att jag har gått och fått en pinne uppkörd i röven och ska ligga i koma resten av livet (pga nerverna som skadades under olyckan) utan jag bara ville peka ut er lite. Mina vänner. Ni är fina. Och jag vet att ni, (vissa) finns där när det jobbiga händer. Det är vad vänner är till för!

En liten bild på stranden och solen i Frankrike... bara för att påminna oss alla om att sol och värme existerar. (Som Robin sa, jag är nog född på fel ställe...)

Fr v: Marta, Kajsa, Jens och jag. Beziérs, rivieran juni-07. 

Nu ska jag kolla på Gilmore girls, trycka i mig några alvedon till och bara njuta av livet. För det är inte alltid man har anledning att sitta en vardagkväll och glo på skit och inte plugga.

(Sen att jag har några uppsatser jag borde skriva är ju en annan femma, men en annan dag...en annan dag..)