Hyvää ystävänpäivää teille kaikille! Glad alla hjärtans dag till er alla!
Fast på finska är det inte alla hjärtans dag, utan alla vänners dag. Alltså ystävänpäivää är 'vänskapsdag'.
Nog om det.

Idag har jag städat, fixat massa lakan och sånt och dukat fint inför olika möten som hålls i husen här runtomkring.
Min alla hjärtans dag ska 'firas' med en tv-kväll. Har inte kollat på tv mer än 20 min de här 2 veckorna. Ska ockupera Anskus och Mattis tv då de ska bort ikväll, blir massa vänner avsnitt, möjligtvis någon film. Får se om jag får sällskap av Joel (14-åriga trummisen) eller om jag får vara med mig själv.
Ansku och Matti kommer nog inte hem så sent heller, och tack och lov har jag lärt känna Ansku så bra och tycker om henne så pass mycket att jag får krama henne varje dag. Utan närhet i 2 veckor dör jag. Jag måste få kramar! Snart är jag hemma och jag ska krama min familj och mina vänner mer än vanligt.
Tänkte göra en liten sammanfattning på dessa två veckor, som faktiskt varit väldigt lärorika för mig som person, så ni som inte inte orkar läsa alla lång inlägg också får någon uppfattning... =)

Jag är alltså i Kaunianen, ett ställe 25 min med "pendeltåg" utanför Helsingfors. Jag har praktiserat här 2 veckor på en folkhögskola/bibelskola. Anledningen till att jag hamnade här var för att Ansku (Anneli) är mammas barndomsvän och hon och hennes man, Matti, är ansvariga för det här stället. Jag har träffat dom när jag var 1 år gammal och de bodde i Monaco och en gång när jag var 7 och vi var på middag hos dom här i finland.
Jag ville till finland för att min finska är så kackig, ville helt enkelt komma igång med språket igen, sen tänkte jag att det säkert är en bra erfaranhet att åka själv till ett ställe där jag egentligen inte känner någon.

Arbetsuppgifter: städning av rum (det fungerar även lite som ett hotell) och allrum, receptionsjobb, varit med de som går musiklinjen några dagar, medverkat på en konsert (sjöng en låt av Norah Jones) och även på en liten musikunderhållning under fikat igår, roddat en dag åt en Steel Pan orkester (Anskus 2 äldre söner är med där). Sen har jag gjort lite allt-i-allo jobb.

Roliga händelser: Lördagen då jag var med Steel pan orkestern hela dagen, åkte även med turnébussen, lärde känna Ankus och Mattis söner litegrann. Måndagkvällen då jag var med en av deras söner på bio och fick se hans supermysiga lilla lägenhet. Middagarna hemma hos A+M. Ett par från Kitee (karelen, där släkten bor o mamma är uppväxt) har väen varit här nu samtidigt som jag varit här, har lärt känna dom rätt bra trots att de är runt 30.

Plus med dessa 2 veckor:
har insett att jag klarar mig på egen hand väldigt bra
jag klarar av att vara själv en längre tid utan att få tuppjuck
har fått vila ut, stressa av och ta det lugnt
fått lära känna nytt folk, nya kontakter är alltid kul, framförallt med folk från andra länder (visst det är inte afrika precis men ändå)
har lärt mig att uppskatta små saker på ett annat sätt, till exempelvis att
Har insett att jag är en lätt person att lära känna, jag är bra på att småprata (vilket finnar har svårt med)
Har fått bättre självförtroende när det gäller min sångröst och min musikalitet. Går som sagt på ett musikgymnasium i Sthlm, där det är hård konkurrens. Här är musiken lite mer på kul och det är inga intagningsprov vilket gör att nivån varierar en hel del. Jag har fått mycket beröm för min röst och jag har förstått att jag lärt mig väldigt mycket om sång i allmänhet, om min röst och att sjunga i stämmor (deras kör här, ja ni i klassen skulle skratta...) på skolan, hemma i Sverige.
Har fått komma bort från Alla där hemma. Det behövdes! har saknat väldigt många och det behöver man ibland.

Minus: har fått umgås med en tant som har en SJUK mustasch (hur stavas det?) seriöst, jag har aldrig sett något liknande! Hon luktar och andas väldigt konstigt också.. haha, jag har väldigt svårt med folk som har hår på konstiga ställen i ansiktet och andas så högt att det hörs på en meters avstånd. Något man borde jobba på kanske.. aja det var ju en liten petitess.
Det jobbiga har varit ensamheten, som jag framförallt kände av de första dagarna. Har som sagt lärt mig att trivas med att vara ensam, bättre än förut i alla fall. Tror dock att mitt pressade schema kommer se likadant ut som förut när jag kommer hem igen, med mycket lite tid för endast för mig själv. Jag är ingen ensamvarg helt enkelt. Inget minus i och för sig. Enligt mig ;)
Att åka finlandsbåt själv har varit ett stort minus. Jag blev tillfrågad om att vara med i en trekant på hitvägen, det säger väl det mesta?...
Sjunga karaoke helt själv, alltså utan nån publik som känner en är Inte heller superkul. Fast.. sjunga på 'scen' om man nu kan kalla det det, var precis lika roligt som vanligt! Kanske drar en Jailhouse rock imorgon med? Kommer troligtvis inte kunna låta bli..
Jag har delad hytt på hemvägen, damhytt, men ändå. Kul och lämna alla grejer med främlingar i hytten? Nja.. har jag tur får jag egen hytt, annars får jag se det som en sista upplevelse! (hoppas det är inte är någon som spyr)

Lång uppdatering ändå... men jag beklagar mig icke!
En och en halvtimme kvar på alla hjärtans dag. Kollade på vänner nästan 4 timmar, köpte choklad och ska läsa ut en bok nu. Ensam alla hjärtans dag kväll? Ja. Men mysig =) hade jag varit hemma hade jag nog ordnat en singelfest... kanske man ska göra någon gång? Vem är på? (Vet inte om jag ironisk, men det är jag nog)