Det går framåt här i Kaunianen utanför Helsingfors, som jag så duktigt lärt mig att stället heter. Jag var som sagt inge vidare glad de första 2 dagarna, men igår efter middagen blev jag bjuden till en konsert av 2 killar. Trevliga typer och jag är glad att jag fick något att göra under kvällen. Konserten var dock ingen höjdare men lite kul att en av killarna kände artisten så vi fick gå "backstage" (vilket var framför scenen före konserten, haha)

Idag har jag hängt med dom som går musiklinjen! Jag har insett att mina klasskompisar där hemma, på Sthlms Estetiska gymnasium, är väldigt duktiga. Dom kan spela här, men nje, ingen hög nivå direkt.. en kille var dock grym på fiol och trevlig annars också (han var en av de få som pratade med mig och frågade lite om vem jag är) och en tjej hade riktigt vacker röst! Jag blev tvingad att sjunga lite jazz och efter lektionen frågade en kille om jag inte ville uppträda på deras talangjakt (ja något sånt var det) imorgon kväll.
Varför inte? Så vi spelade igenom "Come away with me" och ska köra den imorgon kväll. Kul att få stå på scen och sjunga lite här också, bangar man ju inte på =D

Ikväll tog jag lite mod till mig och åkte själv för att utforska staden Helsingfors. Det gick bra, jag var inte så långt ifrån stationen i och för sig men haha. Åt en dyr sallad på ett café, köpte några böcker (jag läser ju här, eftersom jag har Tid till det vilket jag inte har hemma) och roade mig med att prata engelska med finnar som med allt annat än bra engelska försökte förklara vägen till mig till olika ställen. Sen lyckades jag ta mig hem levande.

Det är en bra erfarenhet. Det är bra att åka iväg såhär och inte känna någon och ta hand om sig själv. Det måste man nästan ha prövat på om man ska klara sig själv då man reser eller flyttar någonstans. Men jobbigt är det, eftersom man för första gången får vara på ett ställe där ingen egentligen bryr sig eller undrar hur det går för en, hur man mår och om man kommer i säng på kvällarna.
Men jag har ju mammas gamla vän i närheten, så någon slags trygghet har jag. Och eftersom det är en bibelskola jag bor på är det ett väldigt tryggt ställe.
Och, tro det eller ej. Jag stressar nada. Jag varken kan eller har något att stressa över här. Det som är hemma kan jag inte göra något åt. Så det är själsligt ett väldigt bra ställe för mig, som terapi nästan. Eller inte bara nästan, det är nog det. Bara "umgås" med mig själv är inget jag gör hemma.
Lyssna här mina vänner: Jag ska efter att ha skrivit detta inlägg gå till mitt rum, läsa en bok, äta vindruvor och bara.. ta det lugnt. Det bästa med allt är jag längtar till rummet nu, jag längtar till att läsa min bok. Tjenare, när har jag senast längtat efter att sitta för mig själv och bra läsa en bok?

Kan dock inte undgå att säga er att jag längtar efter alla redan. Längtar efter en fartfylld vardag med, för det är sån jag är. Men alla behöver vi lugn och ro!
Och sedan SUGER gymmet! Det är verkligen SÄMST! Får bli powerwalkpromenader och någon joggingrunda om jag orkar istället. Kanske är bra att spendera lite tid ute i den friska luften!
Så, det var en inte alltför kort uppdatering på livet här ute.
Trevlig vecka!

Evelina, det låter ju verkligen kanon! Vad kul att det blev så bra där och det där med sommarjobb är ju pricken över i:et.