Jag tänker för mycket när jag är ensam under en längre tid (vilket för mig innebär mer än typ 5 min)
jag börjar tänka för mycket negativt på sista tiden. Inte bra någonstans.
Så jag tänkte att jag verkligen skulle försöka vara positiv, åkte hem och slog in alla paket o kände mig givmild eftersom jag lagt över två o en halv laxar på julklappar. Och det viktigaste av allt att jag hittat saker som är personliga och bra. Det var mysigt. Lyssande på Jöbacks juskiva, stämmningen kom sakta men säkert.
Sen förstörs allt. Bara sådär. Pga en liten skitgrej.
Varför tar jag åt mig?
Varför ska jag tänka så mycket?
Ung och dum I guess.
För egentligen, mår jag ju bra. Det gör jag. Innerst inne. Men det tar upp så fruuuuktansvärt mycket tanketid! Såååå mycket tanketid...
SJUUUUKT mycket tanketid.
det är inte lätt med både dittan och dattan, livet är inte lätt. Men som någon smart människa sagt...:
Det är inte alltid den lätta vägen som är den rätta

Konserten börjar nu, och jag är inte där.
Jag var inte med på klasskonserten, och jag har bara kollat på Jens o Kajsas projektkonsert, inte de andras.
Vad är det med mig? Det är inte likt mig. Man ska stötta o finnas där.
Men jag orkar inte.
All ork är som bortblåst.
Jag ber och hoppas att jag efter jullovet ska känna lika mycket vardaglig glädje som jag gjort förut!
Jag ber och hoppas att jag från och med nu, ska börja vara trevligare mot folk i min omgivning.
Jag ber och hoppas att jag ska bry mig om mina vänner superdupermycket 2008.
Jag ber och hoppas att mina vänner ska förstå och stötta och vice versa
Jag ber och ska låta mig själv få vara ledsen... utan att känna mig dum