Efter 2 hjärnskakningar under denna säsong hoppades jag att min otur skulle vara slut men icke. Igår ramlade jag, gjorde en ofrivillig framåtvolt och knäckte till nacken. Tänkte först att det kanske inte var så farligt, gjorde ont men var säkert bara nackspärr. Sen när jag kom ner till byn och Zebra caféet gjorde det väldigt ont... ringde mamma (mammor vet alltid bäst, haha nä men hon är sjuksköterska så) och hon tyckte jag skulle kolla upp det. Är ändå gratis för mig då jag inte fyllt tjugo än. Så det vart hälsocentralen, de röntgade i för säkerhets skull men som han trodde från början var det tack och lov bara en muskelsträckning. Nackkrage slapp jag i alla fall! Ska äta 4000 mg alvedon om dagen (stört mkt, skulle inte min vän Unn tycka om) samt något annat piller morgon och kväll.
Sov jättedåligt i natt, gormade varje gång jag skulle vända mig... efter frukosten i morse började pillrena verka eller så var jag helt slut men somna om kunde jag i alla fall. Så nu känner jag mig inte lika trött! Men det gör ondare idag.. röv.
Nu ska jag sluta klaga, som sagt får jag vara glad över att det inte är värre.

Glömde skriva i förra inlägget men jag har fått jobb hemma i Sthlm. Börjar den 6 Juni. Som receptionist på ett väldigt fint hotell. Ett av Sveriges finaste. Jag är så glad så det känns lite som en dröm.
Vad har man och klaga på egentligen? Nu får jag kolla på film och ta det lugnt, det fina vädret har som försvunnit lagom till idag också. Haha. Skadeglad.

Innan backen igår höll vi i teamet i gudstjänsten på Fildelfia i Undersåker. Det gick riktigt bra, det blev ett annorlunda möte med drama, en predikan som vi delade upp på alla i teamet, fina bildspel och ja det var lyckat. Peter våran Zebra lärare/pappa var stolt över oss. Kändes riktigt bra! Inser mer och mer att jag kommer sakna de här sex personerna som varit en stor del av mitt liv i nästan ett år.
Sen efter backen och sjukan blev jag bjuden på sushi hos min vän Martina, lagade den med henne och hennes pappa. Riktigt trevligt att bli hembjuden till några och slippa det här internatköket som är ganska äckligt.


Så som sagt, på minussidan en ond nacke som gör alla vardagliga småsaker himla krångliga.
Plussidan: jag har fått det bästa jobb jag kan tänka mig få som 19-åring utan alltför mkt erfarenhet, vila och kolla på film, försöka spela gitarr, rumskompis borta på tur vilket betyder att jag kan ta det lugnt ifred när jag vill, vänner som varit borta på praktik har kommit tillbaka till skolan och den sista, Anton, kommer i veckan. Jag har ca 5 veckor kvar här uppe och sen flyttar jag hem igen.

Det går ändå bra nu... =)