Skitkul rent ut sagt

Jag gillar Idol. Mycket. Nu i början när alla auditions är så älskar jag det. Anders Bagge är mys alltså. Träffade han när jag bodde i Åre, och ja han är precis lika härlig som man tror. Trevlig, ger bamsekramar och pratar gärna lite. I och för sig var han smått berusad but hey, still. Han är go.
Peter Jihde gillar jag också. Han är lättsam och charmig.

Har vart hos farmor och farfar hela dagen, för idag är det min söndag. Jobbar helg. Så jag har inget kul att se fram emot. Eller vänta lite nu, var det inte så att jag faktiskt har ett jobb? Ett jobb som jag trivs med? Jo. Plus att jag får mysa med K hela kvällen imorgon, ha lite sovmorgon på lördag och ändå hinna med att träffa en vän på lördag kväll innan det är läggdags för att gå upp tidigt på söndag och jobba morgonpass, och på kvällen är det kräftskiva med jobbet.

Jag har mycket att tacka för, mycket att vara glad över. Just nu drömmer jag om vart, när, hur med vem/vilka jag ska resa i början av 2010. Spännande. Ja.
Om jag är lycklig?
Ja.
Jag har ju för bövelen till och med träningsvärk i röven. Vilket betyder att fortsätter jag träna röven lika bra kommer den vara fit for the beach i Januari. Typ.
Pratade med en vän jag inte pratat med på länge häromdagen, lilla Lina från Gävle.
Hon sa en sak jag själv inte riktigt tänkt på, på det sättet hon la upp det i alla fall.
"Vad kul att höra Sara, du har ju typ ett drömjobb, en kille du verkligen tycker om som tycker om dig, du får vara i sthlm igen som du älskar, och du har en resa att se fram emot. Vad kul för dig!"
Ja, tänkte jag.
Jag har ju det. Jag har det ju så otroligt bra. Så jag verkligen försöka bli bättre på att, som jag skrivit tidigare, njuta av det jag har och leva i nuet. Jag är sådan som vill framåt hela tiden, som inte vill fastna i för mig tråkiga vanor, jag vill se, uppleva och lära mig nya saker. Och det är bra. Det är positivt. Men till en viss gräns och nu är det så att jag under den här hösten ska njuta av det jag har. Drömma och planera lite kan jag göra, men mest bara vara. Så gott jag kan. De planer jag har ska jag försöka hålla för mig själv och ta upp lite mer seriöst när jag känner att jag kan lägga ner den tiden helhjärtat på det.
Så är det.
Jag har det bra. Fatta lilla gumman, inse.


Godnatt mina vänner, godnatt.

Sara, 3-4 år gammal. Med föräldrar som inte riktigt var modeintresserade maybe?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0